Vaknade tidigt, tidigt
 Jo minsann, idag vaknade jag så tidigt att jag nästan kunde se soluppgången. En härligt syn, om jag hade fått chansen att se den. Är uppe av en anledning egentligen två, men jag kan inte hitta de verktyg jag behöver för att slutgöra det jag tänkte.. Såå dåigt, pallar inte liksom.. Hur som heslt sitter jag här påklädd och redo för att gå till skolan och klockan är bara tjugoöver sju! Denna dag kommer att bli den värsta dagen för mig hittills, promise.. Värsta!.. Har så sjukt mycket att tänka på och på söndag åker vi till Barce, vilken fest, även om jag stundvis inte skulle dra mig för att stanna hemma. |
Jag är den lyckliga
Jag mår bra med dig som utan, men du gör mig glad och ger mig många skratt.
Det är nog ett bra tecken och en bra början?..
Du är bra, men jag vet att jag är bättre, kanske att vi tillsammans är bäst, vem vet?!..
Vacker som en dag...
Asså, min dag var typ bland det konstigaste jag har vart med om på länge!... Dagen börjar med att jag vaknar med ont i magen, ja det värker så mycket att jag knappt kan gå... För att försäkra mig om att det inte var min lingonvecka kollade jag i kalandern och såg att det var något annat som inte stod rätt till. Hur som helst begav jag mig till skolan, för att vara med på jistoria lektionen, som jag hade sett framemot att träffa alla igen, som jag hade sett framemot att träffa ER, ni vet vilka ni är!... Med ont i magen, ko mjag på att jag skippar lektionerna som kommer och åker hem. Innan jag åkte hem såg jag till att ringa till Sjukvårdrådgivningen, som rådde mig att åka till akuten. Jag ringde min fina mamma som stjutsade upp mig. Där satt vi i två timmar, utan att någon kom, ska säga att jag tackar Gud att det inte var sämre, då hade det vart jobbigt. Efter två timmar sträcker jag på mig och magonten har gått över. En tanke slog mig då att jag hade tagit vaccin mot kolera för någora veckor sedan som kan ge dessa biverkningar. Tiil receptionen gick jag och sa att jag mådde bättre och ville åka hem. De avskrev vad jag skulle ha blivit skyldig 150 kronor och att jag var välkommen tillbaka. Nej tack, tänkte jag... Glad i hågen stjutsar mamma hem mig, utan mag ont eller 150 kronor fattigare. |
KDU
 Riksmöte med KDU 2007. HEJA Johanna, du gjorde ett bra jobb under valrörelsen, särskilt med din stora oranga på..... |
Vila i frid älskade farfar!
 Vila i frid älskade farfar, idag fyllde du 85 år. Du var en stark man som inte har haft det lätt alla gånger. Men uppskattad av allt och alla var du och jag älskade verkligen dig. Detta var på din 80 årsdag, 5 årsedan, länge sen nu, men samtidigt minns jag så klart som om det var igår. Jag hann inte träffa dig, hade ju tänkt att komma som en överasking på torsdag, men det blev inte så. Även om jag inte kommer att få träffa dig mer nu under mitt liv här på jorden, vet jag att vi kommer att träffas i himmelen, hos Jesus! Där ingen smärta och ingen sorg finns, utan endast glädje och hälsa! Tack för allt, du har betytt mer än vad du någonsin kommer att kunna ana eller förstå!... Vila i frid! / Viktoria Pettersson 2007-05-15 |
Jag
 500 miljoner piskande svansar fram väller, mot ägget, störst av alla mänskliga celler, En liten rymdfarkost, styr mot en ofantlig planet, vad som sker i befruktningens ögonblick, är det ingen som säkert vet. Djupt i buken, skyddad långt därinne, en skör tråd spunnen av kemiskt minne. Känner livet som spirar, det rusar, värmer och ilar. Det vibrerar och gungar så skönt när du går, känner vibrationerna i mina nyformande tår. Efter fyra veckor börjar mitt hjärta att slå, trots att jag ej är större än en valnöt då. Jag, en människa tar form. Livets gåta är enorm! Jag hörde din röst och ditt hjärtas slag, det lagrades i mitt minne, för varje ny dag. Jag en liten flicka, efter fem veckor har jag redan en miljon äggceller, i min ficka. Här är så skönt och varmt, plötsligt blir allt så hårt och kallt. Jag lämnas till att dö i en rostfri potta, värdelös, som en ynklig liten råtta. Var detta allt? Jag fick aldrig känna värmen från ditt bröst, när jag var hungrig eller behövde tröst. Du fick aldrig se när jag lärde mig krypa och gå, jag hade skrattat och du hade lett emot mig då. Mamma, varför avbröt du mitt liv? Du var frisk, du hade ju inte hiv! Var karriären viktigare än mig? Eller var jag bara ett oönskat barn, ett misstag, begånget av dig? Varför fick jag inte en chans som alla andra? Att få känna kärlek, och även smärta, på jorden få leva, växa och vandra. Nu är jag på en plats där det är varmt och skönt, där solen skiner och det alltid är grönt. Ja, det finns en plats i himmelen för sådana som mig, men mamma, i mitt hjärta längtar jag efter dig! Namnlös, vad skulle jag få heta? Det får vi aldrig veta! |
är man nedslagen, så ställer man sig upp igen!
| Precis så är det, jag är nedslagen av min lärare i spanska, vet inte hur jag ska göra, gör mitt bästa, men hon verkar inte förstå mig!.. Vi får se vad hon kommer att tycka om mitt lilla tal som jag kommer att ha imorn!!! Spännande.. |
Nu är det daxs att ta farväl!
 |
Jag kom ihåg när du och jag blev vänner som barn, vi fann varandra och jag gillade dig. du alltid fylld av spänning och lek!... Ja, du följde mig överallt, i mataffären när jag skulle handla mat, hos mormor när jag fick pengar, med farmor när jag tiggde glass och med farfar när jag tvingade honom att köpa nya sandaler eller ge honom pengarna som han hade sparat till tvättmaskinen, han fick nämligen betala för sig när han tvättade!..
Många gånger var du och jag ett, sen kom sommaren och jag kände att det inte var som förr, mycket hände i mitt liv som gjorde att jag inte tillät mig själv att förstå sig på dig, vi pratade inte längre samma språk, det var då som det vände..
Vi gled i sär du och jag, och idag vill jag bara säga, sånt är livet, du hittar nog nya vänner matte, nya vänner som förstår sig på dig när du snackar om allt det jag inte förstod på slutet!..
Kanske passerar vi varandra någondag, tilldess God Bless
Jag
500 miljoner piskande svansar fram väller, mot ägget, störst av alla mänskliga celler, En liten rymdfarkost, styr mot en ofantlig planet, vad som sker i befruktningens ögonblick, är det ingen som säkert vet. Djupt i buken, skyddad långt därinne, en skör tråd spunnen av kemiskt minne. Känner livet som spirar, det rusar, värmer och ilar. Det vibrerar och gungar så skönt när du går, känner vibrationerna i mina nyformande tår. Efter fyra veckor börjar mitt hjärta att slå, trots att jag ej är större än en valnöt då. Jag, en människa tar form. Livets gåta är enorm! Jag hörde din röst och ditt hjärtas slag, det lagrades i mitt minne, för varje ny dag. Jag en liten flicka, efter fem veckor har jag redan en miljon äggceller, i min ficka. Här är så skönt och varmt, plötsligt blir allt så hårt och kallt. Jag lämnas till att dö i en rostfri potta, värdelös, som en ynklig liten råtta. Var detta allt? Jag fick aldrig känna värmen från ditt bröst, när jag var hungrig eller behövde tröst. Du fick aldrig se när jag lärde mig krypa och gå, jag hade skrattat och du hade lett emot mig då. Mamma, varför avbröt du mitt liv? Du var frisk, du hade ju inte hiv! Var karriären viktigare än mig? Eller var jag bara ett oönskat barn, ett misstag, begånget av dig? Varför fick jag inte en chans som alla andra? Att få känna kärlek, och även smärta, på jorden få leva, växa och vandra. Nu är jag på en plats där det är varmt och skönt, där solen skiner och det alltid är grönt. Ja, det finns en plats i himmelen för sådana som mig, men mamma, i mitt hjärta längtar jag efter dig! Namnlös, vad skulle jag få heta? Det får vi aldrig veta! |
Länge leve den enda demokratin i Mellanösten!
 Jo men visst, den enda som har öppna demokratiska val och dessutom, press och tryckfrihet och allt annat som ett demokratiskt land ska ha enligt stadgarna. Israel, är ett land som lagligt existerar, älskar Israel och kommer fortsätta att göra det. Jag vet iallafall på vilket land jag kommer att lägga min röst, eftersom jag just hörde vart folk inte kommer att lägga den oavsett!.. Kanske vet ni redan?.. Isåfall tror jag på att ni gissade rätt!.. |
Jag blev blöt och inte bara en gång!..
 |
Du och jag Malin i Turkiet förra året!...
Jag saknar dig som as, jag hoppas verkligen att du tar ditt förnuft tillfånga och flyttar ner!....
Livet, lyckliga dagar mitt i all stess...
 När jag tänker på livet, en underbar tanke. Tänk så mycket det har att erbjuda och så mycket det har kvar och vad det redan har gett. Att livet är värt att leva är ett faktum och vad jag lever för det är min tro. På bilden är ett av alla världens mästerverk, det är ett vattenfall från Venezuela, vilket land jag snart kommer att befinna mig i. Ja vänner, livet är underbart, lev det för andra så blir du själv lycklig. |