Personalism

Ja, det är jag verkligen. Har kommit hem för ett tag sedan, hur hungrig som helst. Både efter att jag var tvungen att göra ett svenska prov medan alla andra hade sovmorgon samt eftersom jag slutar klockan halv fem och mellan där en massa håltimmar.

När jag väl slutat går jag ner på stan för att fixa böcker från statsbiblioteket och det tar tiiid. Jag åker hem med bussen och träffar en gammal bekant, sitter och snackar lite om livet, vi tar avsked och jag kommer hem, in genom dörren och föreställer mig att maten ska vara klar. Egentligen vet jag vet inte varför jag trodde det, men jag anade bara så eftersom jag slutade så sent.
Men inte, inte då, inte alls. Bara Debbie är hemma, mamma är på möte med jobbet och Malin och tränar.
Jag blir lite halvsur och bestämmer mig för att jag lagar maten istället, på mitt lilla vis. Lagom till att Malin kommer hem, för hem kommer hon, då hem till ett hem som jag hade velat möte efter en lång dag. Ett hem med mat på bordet och klar att äta!

Det får bli en annan gång, nu blir det att läsa klart boken om kära Payá!..