Personalism

Pullan vart tog du vägen liksom?

Sitter och väntar på att mina kläder ska bli torktummlade, sen har jag packat ner det som jag anser vara det viktigaste att ta med på trippen till Göteborg, men som vanligt är jag oplanerad och känner att jag närmnast inte har koll på något.

Ska hur som helst bli så roligt att återse gamla vänner och kära gobitar som har flyttat söderut, en lång bilresa med tre andra galningar till vänner. 

Dagens; Var när jag och mamma kommit hem, mamma hade vart på föräldramöte på min skola och jag hade vart på KDU möte. Jag pratar i telefonen, samtidigt som jag tvättar och på det att jag sitter och kollar biljettpriser framför datorn. Det ringer på, vem så här sent? Jag tänkte att hade det vart våra fina finskor som velat komma in hade de använt nyckeln.
Jag gick och öppnade, där stod de, Kajsa med ett linne och en tvättkorg i famnen och Nina med t-shirt och alldeles frusna armar. Jag förvånas och frågar vart de har varit, jag trodde förstås att de hade gått till kyrkan, men i den outfiten kunde man ju ana annat. 
De berättade att de hade tvättat när jag och mamma åkt iväg, vilket var runt halv sju. 
Vi hade låst dörren eftersom vi trodde att de var i kyrkan. 
Sådan turen är har de några kompisar här i närheten som de gick och var hos tills vi kom hem, vill säga tre och en halvtimma senare. 
Vad ska man säga, mer än förlåt, själv hade jag blivit rasande, men det handlar om passion, som i sammanhang som dessa är a och o.

God natt gott folk!