kom bara och lämna tillbaka cykeln
jag kräver inte att du ska be om någon formell ursäkt, även om det skulle behövas för din egen skull, kom och lämna cykeln ikväll så att jag kan använda den imorgon, jag behöver den nog bättre än dig.
jag tror att du inte kommer att må så bra, hoppas att du inser att du har gjort fel, det borde du göra, du vet ju dessutom hela tiden varför och vad det är som ligger och skaver på ditt samvete.
avslutningsvis: allt går att förlåta, jag kommer att gå vidare, med eller utan cykel, men det bästa för dig att är du lämnar tillbaka cykeln då du vet vilka konsekvenser det kan leda till..
om det gått så långt att du tar en cykel, måste du redan ha passerat kanppnålen och nu gå emot silverskålen, ge upp, det är inte värt allt i längden, speciellt inte när livet inte kan tas för givet, levde du var dag som om det vore den sista, hade du aldrig tagit min cykel, utan istället hade du levt ett mer värdigt liv än vad du gör nu.
kom tillbaka med min cykel, vi kanske kan bli vänner, allt hänger ju på dig..