Personalism

ja, nu passar detta in. barn/ungdomar behöver en familj som kan hand om dessa, utan en sann trygghet kommer mycket annat i livet att bli svårt..

detta är för att jag och malin var ute på promenad. vi går en mycket längre väg en vad vi har tänkt, jag som har fått en noja tittar på alla cyklar som åker förbi och tänker den där är min, nej den där. eftersom den är rosa ser jag för det mest rätt fort att ingen tillhör mig.

men vad händer när vi går hem, jag tvingar malin att gå runt livets ord bara för att, vi måste det malin säger jag. hon går stretsamt emot, men vi fortsätter att prata om annat som om vi helt glömt bort vad vi letar efter.
(malin har innan pratat med sin bror som båda skrattar över att jag tror att vi kommer att hitta cykeln och dessutom över min skylt som jag satt där cyklen stod, där det står, cykeln parkeras här tack/victoria)
det är nu lite senare som vi ser tre killar i 15-års åldern som står och slår på något, dom står rätt långt ifrån, vilket gör det svårt att utdöma.

victoria: du malin, jag tror att det där är min cykel
malin: tror du?
victoria: men asså malin, ja, den är ju rosa
malin: ja, men den är den ju

victoria till killarna: vad gör ni, vem cykel är det där?
killarna: det är hans och pekar på en annan kille
victoria: neej, det är min cykel
killarna skyndar sig från platsen och jag tar min cykel och kör efter

jag kör så långt jag orkar och ropar efter dom att stanna, jag ville inte anmäla bara fråga varför man tar något som inte tillhör en själv, dessutom hade det varit rätt lyckat om jag hade fått reda på vart dom bor och gett notan till deras föräldrar..

jag cyklar hem, rätt omtumlad, malin har väntat vid järnvägen. när jag kommer hem ringer jag till polisen och berättar att jag har hittat cykeln och tog hem den eftersom det var några som annars hade slagit sönder den ännu mer, för den var verkligen sönderslagen, alla fina tillbehör var borta, men det fixar sig iallafall, jag har ju iallafall fått tillbaka cykeln.

denna lilla berättelse vill säga oss två saker
Gud hör bön, ja, Jesus vill verkligen hjälpa om man verkligen tror på honom, hur skulle jag annars ha hittat cykeln och vilken slump att killarna stod där just då.

det andra är att jag vill säga: Föräldrar ta hand om era barn, annars blir det snorungar som blir så rastlösa att de tvingas att sno cyklar och förstöra för andra. Pojkarna tycker jag synd om, då dessa inte har fått den uppfostran som de är värda att få.