Bryssel och KDU vakt
För en vecka sedan var jag påväg till Bryssel. Jag hade aldrig varit i staden och heller aldrig hört något om den mer än att EU låg där. Mina förväntningar var därför lååga.
Därför blev jag positivt överaskad av vad den hade att erbjuda. Med sina smala gränder, gamla hus och choklad fontäner blev jag nästan förälskad. Nästan säger jag eftersom jag inte behärskar franskan, vilket skulle göra det svårt för mig att bo där.
Helt underbara dagar med mina älskade klasskompisar, men när fredagen kom var det ändå väldigt skönt att få återvända hem.
Väl hemma skulle jag stå och vakta rulltrappan på musikens hus, hinna vara med på ordföranderåd, fira Frank som fyllt år,gå till kyrkan, lyssna på en talare från amerikanska ambassaden.
Här sitter jag idag, måndag, lite uttråkad, men ändå väldigt lycklig.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig, om vissa saker har man högre förväntningar, när dessa inte visar sig uppfylla kraven, kan det bli jobbigt, samtidigt är det bara att leva vidare och aldrig sluta älska, känna och finnas till.