Personalism

  
                                                  http://www.tasteline.com/document/files/minestronesoppa_222.jpg


nej det gör jag inte, kommer hem helt slutkörd från fyrishov, mamma var snäll och hämtade sina älskade flickor. på vägen hem passade vi på att åka förbi mitt ica och handla lite mat för ikväll, allt går bra och jag hinner till och med få hem en se och hör tidning, vilket mamma stark ogillar.
vi hoppar ut ur bilen glada och belåtna över att få komma hem och äntligen äta, men vad ser vi, jo hela huset är för ovanlighetens skull nedsläkt, där står vi och beundrar när vi på samma gång kommer på att vi inte har någon nyckel, och vems fel?.. Jo, mitt..
Mamma försöker att tänka på Andens Frukter, lyckas ganska bra för ovanlighetens skull, vi ringer till vår kära finska och får åka ända till Sävja för att komma in genom vår dörr här i Slavsta, på vägen hem blir mamma lyrisk och tänker på massa saker som vi borde vara tacksamma över, det slog mig att mycket tar man för självklart som inte alls skulle vara det.

Tänk på detta: Utan mobiltelefonen hade vi aldrig kunnat få tag på Nina som är hemma hos någon som vi inte alls känner, inte ens vet namnet på.
Utan bil hade vi aldrig kunnat åka ut och hämta nyckeln, vi hade fått ta bussen, men tack då till en kollektivtrafik som fungerar som den ska.
Var tacksam, det tjänar du på i längden, jag ska bli bättre på sånt, jag lovar, mest är jag tacksam över min underbara familj och mina underbara vänner som står ut med mitt filosofiska, envisa, men mycket virriga jag, tack att ni finns, jag ska bli bättre på att visa min tacksamhet över er.
TACK!

Nu osar det god soppa, mumma för en med frusna fötter!